Mitt namn är Ayla. Jag är 25 år och konstnär. Att bli konstnär var aldrig planen. Jag var nitton, nyinflyttad i Göteborg, och en dag hittade jag en dammig låda med min mammas gamla oljefärger på vinden. Av rastlöshet och nyfikenhet började jag måla. Jag lade upp några bilder på Instagram och snart började både företag och privatpersoner höra av sig och fråga om tavlorna var till salu. Sedan dess har jag fortsatt. Ordet konstnär känns fortfarande lite skört i min mun. Jag gick aldrig på konstskola, utan läste internationella relationer och började senare jobba med marknadsföring. Men, det är när jag målar som jag känner mig mest som mig själv. Jag växte upp i en småstad i Sverige, med sommarloven i Turkiet, två världar som format mig på helt olika sätt. Den kontrasten uttrycker sig i måleriet: det mjuka mot det djärva, det tysta mot det högljudda. Jag målar scener som känns som stillbilder ur en dröm. Ett försök att hålla fast vid något som redan håller på att glida ifrån. Nästan varje målning jag gjort har hittat ett nytt hem. Men jag målar aldrig för någon annan. Jag målar för att jag inte vet något annat sätt att uttrycka mig på. Ibland är penseldragen varsamma och noggranna. Ibland är de snabba, röriga, otåliga. Lite som jag. Och om, bara om, mina målningar får något att väcker något inom dig, då har jag lyckats.